Idag gick det betydligt lättare att springs än förra gången. Körde 5 min uppvärmning med rask gång sedan joggade jag i 20 min i sträck ! Halleluja vad härligt!
Avslutade med ca 5 min rask gång.
Är lite bekymrad för nästan veckas pass då vill de att jag skall kunna springa 5 km totalt. Veckan därpå vill de att jag skall öka mitt löpsteg och farten.
Tror inte att jag och kroppen är redo för fet än.
Känns nerslående
Jag vill ju utvecklas men måste acceptera att när man väger 100 kg så måste det få ta tid.
Lägger in några bilder på mina löpspår och älg gläntan som jag passerar med rysningar.

Nu sova.

Dagens förberedelser inför mitt löppass.
Har fortfarande för trånga bra gympaskor och måste sätta på plåster förnyande på de ställen där blodvite kommer att uppstå.
Skall beställa nya skor måste bara få färdigt och få in hästarna i nya stallet sedan finns kanske tid och möjlighet att sätta sig vid datorn.
Är faktiskt stolt över mig själv att jag inte gett upp utan fortsätter att kämpa på med mina löppass.
Jag springer mina pass ute i vår "park" som är två överbevuxna somnar hagar där hästarna trampar upp vägar.
Så det är rätt kuperat där jag springer ger vilket är roligt men jobbigt.
Måste vara försiktig och lyfta fötterna så jag inte står på öronen.
Läskigaste partiet i parken just nu är den öppna gläntan för dör brukar kunna finnas älg.
Hörde på radion en dokumentär om en kvinna som blev attackerad och dödad av en älg i just september för några år sedan. Tydligen då de kan vara mest agressiva.
Men att ge upp är inget alternativ för mig.
Önskade att jag kunde gå ner lite i vikt så jag kunde orka få upp steglängden men att vara otåligt hjälper inte.
Tålamod är inte min starka sida när det gäller mig själv.
Idag är det bara ett 30 min löppass men 5 min rast gång, 15 - 20 min lugn jogga avsluta med 5-10 min rask gång.
Trevligt för sist var det väldigt motigt att ta sig igenom ett 50 min löppass. Fick peppa mig själv genom att högt upprepa: " kom igen kämpa! Kämpa" tur bara skogens väsen hörde mig ?.
Nu är det dax att ge sig ut i solen och genom föra veckans första pass, härligt!

För trött för att blogga utförligt i dag.
Körde ett motigt 50 min löppass i morse sedan ut och målade i stallet tills kvällen.
Skall äta middag nu och klockan är strax över nio på kvällen.
En sak är säker målare kommer jag aldrig vilja bli för fy tusan vilket häst jobb!
Om jag över överlever morgon dagen som också består av att måla måla måla så skriver jag lite då.
Har renoverat och målat stall i två veckor drygt men på måndag skall hästarna flytta in så det brinner i knutarna.

I dag under dagens löppass så insåg jag vikten av att få en god natts sömn.
Av olika skäl sov jag endast några timmar natten till idag.
Kände mig lite trött men tänkte inte mer på det. Men när jag skulle börja jogga då märkte jag snabbt att här var inte kroppen med på noterna !
Ändå hade jag ett lätt dags pass med 10 min rask gång sedan jogga 6 min, rask gång 2 min upprepning X 3 och avsluta med 10 min rask gång, alltså ett relativt enkelt dags pass.
Men kroppen kändes tung och motig som de två första passen som jag tog mig igenom. Kroppen skrek av missnöje och jag flåsade som en älg.
Jag tog mig igenom dagens pass trots allt och insåg i slutet att mina knän slutat knacka när jag springer ! ?
Har investerat ännu ett Back on Track för knät så nu har jag till bägge. En underbar produkt som hjälp både mig och min häst faktiskt.
Mina Back on Track drar jag även ner över vaden så värmer de där med.
Lever med dem på dygnet runt just nu vilket säkerligen hjälp mig att minimera riskerna för benhinneinflammation.
God natt.

Nu har jag fått mina första synliga idrotts skador ?.
Har haft en otrolig tur som bara haft känningar av benhinneinflammation, ständig värk i skenben och knän och två stukningar.
För att skona knäna och lederna så bytte jag till ett par bra löpar skor med dämpning som passade bra på mina fötter för typ 20 kilo sedan.
Ja man blir fetare även på fötterna....
Knäna mår bättre men min höger fot har lite klagomål ang skav på hälen och blodigt kläm på tår.
Lustigt nog så gör det mer ont när jag går än när jag joggar.
Kan vara därför som jag gjorde mitt bästa löppass hittills idag.
Orkade 15 min ihållande joggning intervall !
Sedan stoppade jag mig själv och tur var det för när jag började gå så kände jag smärta i höger knät som jag inte märkte av när jag joggade.
Njöt dagens löppass i solsken och frostbiten skog.
Det som glädjer mig att nu börjar jag få spänst i stegen och en jämn takt.
Jag joggar på riktigt och ramlar inte fram som en elefant i skogen.
Knäna knakar inte lika högt längre och fotlederna känns stabilare.
Nu börjar det kännas som jag förtjänar att köpa ett par kompressions tränings byxor och ett par nya tränings skor modell bättre och rymligare.
I morgon måste jag låta kroppen vila fast jag inget hellre vill är att få komma ut på ännu ett löppass.

att klara jogga 12 minuter i sträck utan att dö!!!!
När jag körde mitt första löppass så klarade jag precis 3 minuter innan kroppen skrek efter vila.
Idag kändes det som jag kunnat springa längre men av hänsyn till min kropp så fick 12 minuter räcka.
Igentligen var mitt löppass in planerat till igår men livet, vädret och en avsky till löpbandet kom i vägen.
Blåste rejält i träden i dag med men kändes tryggare att jogga i dagsljus och solsken.
Skall köra 4 pass denna veckan så jag kommer i kapp schemat som jag följer.
Totalt körde jag ett pass på 55 minuter mot vanliga 40 minuter.
Tidigare så har jag värmt upp med 10 min rast gång och sedan kört jogga 4 min varvat med 1 minut rask gång X 4 och avslutat med 10 minuter rast gång
Dagens pass kändes som "nu chockar vi skiten ur kroppen" passet när jag läste före vad dagens pass innehöll.
Det stod: totalt 50 minuter av jogga så långa intervaller du orkar och gå i mellan rask gång. Tänkte nye för mig själv att detta fixar jag men det blir nog upplägg som tidigare pass med intervallen
Jag började med 6 minuters jogga pass och orkade öka till 8 minuters. Efter kommit in i andra andningen lyckades jag jogga 12 minuter utan problem.
Framgången gör mig mycket lycklig och faktiskt överraskande stolt över mig själv!
Tror inte jag tillåtit mig den känslan på mycket länge om än någonsin.
Underligt förvånande och härligt!

I dag tog det lite emot att genomföra veckans andra löppass av totalt tre.
Orken fanns där och jag hade som vanligt längtat att få komma ut och springa/jogga igen. Men mentalt var jag nog något förvirrad.
Kan bero på att det har varit mycket runt mig med möten , barnen och annat som finns i ens vardag helt enkelt.
Det var väl inte helt ideallisk att försöka rida ihop med dottern som kom på besök och sedan slänga ihop en bulldeg som skulle få jäsa under tiden jag var ute och roade mig på ett löppass i skogen.
Dessutom kom lilla sonen på att han ville följa med ut med sin fyrhjuling och köra ner lite växlighet där mor springer för det hade jag ju klagat över.
Så med en fyrhjuling i hälarna genomförde jag halva passet innan sonen tröttnade och körde hem till mors stora lättnad.
Älskar min son men tror jag i fortsättningen vill genomföra mina pass i ensamhet av olika skäl.
Så hur kändes det i dag då?
Väldigt frustrerande att behöva hålla så lugnt tempo när allt man vill är att länga steget ytterligare.
Men när man är kraftigt överviktig så måste man lyssna på sin kropp vad den orkar OM man vill att den skall hålla.
Det är så underligt för jag känner mig inte så stor förutom att mina jeans rymmt på semester, jag hör någon pusta när jag går i trapporna och inser att det är jag, det är kämpig att resa sig upp från golvet så jag undviker att sätta mig, bilstolen är obekväm i ryggen tills jag inser att det är fettet på ryggen som tar emot.
Ja, listan kan göras lång men det som fick mig att verkligen vakna upp och inse att jag har ett alvarligt problem är att jag har problem att andas när jag ligger på rygg och skall sova. Det var riktigt kusligt och fick mig att bestämma att nu måste det ske en förändring i mitt liv till det bättre.
Banta ?
Har provat fungerar inte.
Styrke träna? jätte roligt men då är det inte garanterat att du förlorar vikt tvärt om.
Simning? Aldrig att jag visat mig i baddräkt på offentligt plats!
Men löpning då? det verkar roligt och väldigt utmanande för någon av min kropp storlek.
För att kunna löpa så måste man gå ner i vikt annars kommer skadorna som ett brev på posten och det vill jag undvika till varje pris.
Så därför "bantar" /svälter jag inte mig nu.
Däremot dricker jag inte läsk mitt i veckorna eller vräker i mig kakor och godis utom på lördagar.
Jag äter vettigt men pga min IBS så kan jag tyvärr inte äta för nyttigt som fullkorns produkter. Då sparkar tarmarna bakut, inte kul.
Och jo, jag tog mig igenom ännu ett pass dock med en lätt vrickning på vänster foten....så är det när man inget ser i mörkert.
Sedan skyndade jag mig in och bakade plåt efter plåt med bullar tillsammans med sötaste sonen ?.
Nu återstår bara att lägga bullarna i påsar och ner i frysen.
Nästa utmaning blir att försöka duscha eftersom badrummet just nu våldgästa av 13 kattungar men det är en helt annan historia.

Vet inte hur det gått till men efter att varit beroende av Coca Cola i x antal år så har jag nu varit Cola fri i strax 10 dagar!!!
Vet som sagt inte hur det hände mer än att plötsligt smakade det inte gott längre.
Smakade sliskigt sött och då hällde jag ut glaset. Tackade högre makter och har inte ens haft någon abstinens som vid tidigare försök att sluta.
Tänker inte ens börja spekulera hur och varför utan bara glädjas att jag äntligen är kvitt ett beroende som sträckt sig över decennier.
En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin dricka Coca Cola igen och det sörjer jag inte.