Efter att i ett dygn stapplat runt som en spattig anka så har jag idag kunnat röra mig obehindrat. Halleluja!
Fint väder var det med idag och det firade jag genom att rida ett pass på bästa hästen.
Idag var det också dax för månadens inmätning, mindre trevlig upplevelse.
Måttbandet visade INGA förändringar vilket jag misstänkte. ..fy.
Min PT misstänker min kost trots att jag ändrat kost och slutat med Cola samt bara äter godis på lördagar.
Så nu har jag fått i uppdrag att ladda ner en app där jag skall skriva in all daglig mat konsumtion.
Spännande eller skrämmande?
Time will tell.
Väl motiverad drillade min PT min ännu engång i det upplysta löpspåret.
Mer löpteknik träning.
Har fått lära mig massor vill jag lova och det kändes bättre idag.
Har haft en väldig osäkerhet om jag gör rätt.
Ute i spåret så kör vi i min takt men fick på backning av PT:n när jag inte tillät mig själv att återfå andhämtningen ordentligt innan jag började springa igen i intervall träningen.
Om jag återhämtar andan så orkar jag faktist springa längre än om jag är otåligt och springer före jag åter gått ner i andning och puls.
En nyttig läxa.
Två rundor i löp spåret blev det, totalt 3.7 km.
Jag var väldigt nöjd med dagens pass även om jag fick högt säga: tå, tå, tå.
För att kunna hålla rätt löpsteg.
Kämpa gjorde jag då det ven i luftrören.
Bara att fortsätta att kämpa på...och få bättre koll på kosten misstänker jag...
Min käre inspirerande PT har lovat att följa med ut i spåret på söndag igen.
Är så tacksam för denna hjälp.
Nu får vi se om det känns bättre i knäna i morgon eller om jag får besök av den spattig ankan igen ?.

Idag har jag som bäst gått som en spattig anka.
Att träna in en ny löpteknik kom med ett pris: SMÄRTA!
Skall inte gnälla klara ju att förflytta mig från plats A till plats B...med vånda.
Tackar högre makter för ösregnet så mina ben får återhämta sig. Mest utsatt är knäna som jag har någon brosk sjukdom i som gör att de lätt hakar upp sig.
Bor i mina Back on Track för knäna.
Utan dem hade det varit 100 gånger värre vet vet jag.
Men i morgon då skall det vara uppehåll och då har jag en träff med min PT i det upplysta löpspåret.

Efter ett samtal med min PT började jag fundera om jag verkligen har rätt löpteknik.
Hon frågade om jag satte i främre delen av foten först?
Ja, påstod jag.
Sedan började jag fundera och test springa.
Svaret var igentligen nej märkte jag....
Vad gör man när man vill ha snabba svar och inte kan vänta tills ens PT har tid?
Jo man Gogglar givetvis!
Genom mina sökningar så hittade jag både information om rätt löpteknik och filmer på detta.
Inspirerad gav jag mig ut i rid parken för att prova mina nya kunskaper.
Kan säga att det såg bra mycket lättare ut på filmerna än vad det var i verkliga livet.
Jag provade en mängd tekniker och efter 40 minuter var jag dygn svett, frustrerad och glatt överraskad.
Frustrerad över att inte hitta rätt i kroppen med löpsteget samt stor osäkerhet om jag verkligen gjorde rätt. Fick mig ändå några goda skratt ute i skogen.
Blev väldigt överraskad att jag till sist klarade att hoppa jämn fota fem gånger i sträck, göra höga knä lyft och göra höga bakåt sparkar utan att drösa i backen för att knäna gav vika!
Det har jag nog inte klarat på 10 år, skrämmande.
Sade jag att jag blev frustrerad?
Så frustrerad att jag sökte upp min PT på dennes jobb ?
Japp.
Hon hade tyvärr inte tid att träna med mig denna veckan dag tid och ljus behövdes för att kunna visa och rätta min löpteknik.
Besviken återvände jag hem.
Jäkla höst mörker...mutter.
Senare på kvällen när jag står i stallet dyker min käre PT upp och säger att nu kör vi till ett upplyst skid/löpspår som var i andra ändan av byn!
Sagt och gjort, jag kastar mig in och byter om för att äntligen få den hjälpen som jag så kände att jag behövde.
Väl ute i löp spåret så skall jag lära mig att studsa fram på främre delen av foten OCH samtidigt lyfta knäna....Pust. ..flås...
Har ni någon gång försökt få en 100 kilos boll att studsa?
Inte lätt.
Min PT flyger fram likt en älva i löp spåret , själv var jag tacksam över att det inte fanns för många andra löpare som kunde bevittna mitt flåsande elefant studsande.
Men skam den som ger sig och jag börjar inse att jag trots allt är en envis jäkel ?. Min käre PT påstod att jag studsade fram vid ett tillfälle vilket gjorde mig så lycklig.
2.5 km försök till studsande blev det och nu ligger jag med värk i knän och under ben.
Men vad gör det när man redan längtar till nästa pass.
Måste vara fel i huvudet på mig.
Min PT ville att vi skulle ta ett pass redan i morgon igen om det inte ösregnar. Fick dessutom precis ett mess från henne.
Hon tycker att vi skall köra vår ruset 2015 ihop !

Nej jag har inte gett upp än eller? vad skriver jag ? Än?
Här skall det inte ges upp någon gång förens målet är nått!
Så nu har jag kämpat mig igenom två löppass sedan senaste bloggningen.
Min senaste uppdateringen på bloggen här har försvunnit mystiskt eller så har jag helt enkelt klantigt nog tryckt fel och vips! så försvann bloggningen.
Har letat och sökt men får nu erkänna mig besegrad.
Mitt löppass 10/8 började med tunga ben och regnigt väder.
Slutade med solsken och en väldigt irriterad jag när jag upptäckte att min Runn Keeper bara tog tiden men att den skitit i att mäta sträcka och km/h.
Jag som hade kämpat mig igenom 20 min joggning i ett sträck sista intervallen och var nyfiken hur långt jag tog mig på den tiden.
Var så ilsken och irriterad att jag gick in och beställde en sådan där funktions klocka som löpare har.
Jag har ju avvikit från Löpskolans schema eftersom jag ännu inte är stark nog att klara att jogga 5 km i ett svep.
Detta har lett till missmod i min träning men min PT försäkrar mig att jag kommer dit en dag och måste bara kämpa på.
Så därför kör jag ett eget upplägg så länge tills jag klara dessa 5 km sedan hoppar jag på Löpskolan igen.
Mitt nya upplägg ser ut så här:
5 min rask gång
8 min jogg
2 min rask gång
10 min jogg
2 min rask gång
20 min jogg
5 min rask gång
Ju starkare jag blir ju mer kommer jag öka minuterna som jag joggar.
Dagens löppass 13/10 körde jag med två mobiler och två olika Runn Keepers. ..
och i slutet visade bägge totalt olika utom i tid!!! Blir tokig!
Ja, ja, tiden är väl det viktigaste men jag försöker mäta ut en sträcka på 5 km och det verkar inte vara det lättaste...
Nu är det dessutom älgjakt och jag är rätt så orolig att stöta på en älg. Funderade på att köra mina pass på löpbandet men det är ju såååå tråkigt.
Bestämde med min PT att köra ett pass ihop för att se om jag har rätt löpsteg. Dvs sätter jag i foten rätt när jag joggar?
Jag trodde ju det men verkar som jag har fel teknik.
Bakläxa är även att köra mer bålträning så jag orkar få ett bättre löpsteg.
Förresten PT låter tjusigt eller hur?
Men kan avslöja att min PT är en god vän som har massor av löpning i kroppen så känner mig trygg med hennes kunskaper.
I bloggen som försvann så skulle jag gnällt lite om bristen på motivation.
Det är svårt att finna motivation eftersom jag inte gör de framsteg som jag önskat genom att bli en super löpare på noll tid och gått ner massor i vikt.
Lite sarkastisk är jag nu...
Tur att min PT hela tiden peppar mig och ger mig fakta.
Samt att jag är en envis jäkel ?.
Ännu engång tänker jag på att jag borde göra en lista på alla framsteg som jag faktist har gjort men finner obefintliga eftersom jag hela tiden strävar efter för mycket för fort.
Vad hände med att leva i nuet och njuta dagens framsteg?
Skall försöka bättra mig.

Har idag tagit mig igenom ännu ett löppass.
Börjar bli utled på att jag verkar stå still i fram stegen för tillfället.
Det känns i början på passet att detta tar jag mig ALDRIG igenom.
Men det gör jag var gång på något sätt.
Efter halva passet brukar det kännas lättare och i slutet brukar jag kunna pressa mig själv lite till.
Om det bara kunde kännas lättare i början och om jag bara kunde springa snabbare.
Om jag bara kunde känna och se lite resultat så skulle allt bli lättare
Få kämpa på tills den dagen kommer.

Måste ut och springa!
Det var många känslor som slogs i min hjärna i måndags.
Skulle bloggat igår men var så trött att jag helt enkelt igår såg vad jag skrev då jag gick och lade mig i stället.
5:e veckan som jag tidigare nämnt innehåller ett pass med 5 km löpning i ett sträck och så långt har vi inte kommit än..min kropp och min hjärna.
Så jag bestämde mig för att följa en god väns råd och backa en vecka i träningen, att helt enkelt köra om vecka 4:a.
Så efter ha bråkat med mitt mentala för att jag inte nått det mål som löpschemat angett så gav jag mig ut på ännu ett löppass.
Det blev intervall träning med 6 min löpning X 3 varvat med 2 min rask gång.
För att tillfredsställa min mentala general i huvudet så ökade jag löpsteget den sista minuten i varje löp intervall.
Jag lyckades öka min snitt tid till 5.5 km/h från tidigare 4.5 km/h.
Kändes tillfredsställande i sinnet men höger knät bråkade rejält senare på kvällen.
Har funderingar på att öka på mina löppass till varannan dag i stället som nu 3 pass/veckan.
Kroppen tål mer nu och jag börjar bli otålig att inget händer med min löp utveckling fast det gör det i det lilla.
Jag får fundera rejält på saken om det är värt det.
Sömn är väldigt viktigt har jag märkt när man tränar.
Skall försöka få några timmars sömn under denna blåsiga höst natt.

Inga löppass idag bara ett godispass som sträcker sig över heeeeela dagen ?.
Ha en skön trevlig lördag alla!

Idag var inget löppass inplanerat utan i morgon lördag. Men blev så sugen på att ge mig ut då vädert var super fint och stallet är rätt så klart.
Jätte taggad ger jag mig ut på ett 50 min långt pass med följande upplägg:10 min rask gång sedan springa så långa sträckor som möjligt varvat med rask gång, avsluta med 5 till 10 mins rask gång.
Efter 5 min joggning är jag inte värst taggad längre och frågar mig själv varför jag inte väntade en dag till som planerar. Det smärtar i vader och skenben. Får inte upp något flyt och det känns allmänt trögt och hopplöst. Jag kämpar mig igenom ett 10 min av jogga och tillåter mig sedan bara att gå raskt i 1 min innan jag påbörjar jogg intervall 2. Lyckas kämpa mig igenom ännu 10 min med tunga ben och missmodig hängdes över mig. Denna gång tvingar jag att gå raskt hela 3 min för jag känner mig helt slut . Under mitt löppass så har jag börjat en inre konversation med mig själv.
Varför kommer jag inte vidare med löpningen? Varför minskar inte vikten i rasande fart? Varför är jag aldrig nöjd utan bara driver på mer och mer?
Tillslut under mitt tredje jogga intervall så slår det mig att jag fått en mental spärr!
Jag tror och vill att det skall gå lätt men sanningen är att man måste kämpa vidare och pressa lite tull för att utvecklas.
Människan är lat av naturen och jag är säkert inget undantag.
Däremot måste jag sluta nervärdera mig själv ! Jag har gjort framsteg bara genom att börja med löpträningen. Jag har fortsatt trots min kropps motstånd. Jag borde skriva en lista på alla små framsteg som sker och när jag hamnar i mörkrets och de negativa dal då skall jag läsa min framgångs lista.
Vid denna tidpunkten har jag tagit mig igenom 10 min av tredje intervall passet och omedvetet har jag ökat min hastighet i löpsteget OCH jag kan! De två sista minuterna driver jag på mig rejält och det känns underbart av flera orsaker.
Dels att jag faktiskt klarar det men grafer allt att min kropp klarar det fysiskt mycket bättre.
Hade jag provat detta under de två första veckorna då hade jag nog både fått urin läckage, vrickat fötterna , pajat knäna samt halkat omkull i löven eller i backarna.
Tänker fortsätta pressa mig själv framåt men med en mer positiv attityd till mig själv.
Så länge jag kan vara ärlig mot mig själv och verkligen lyssna på min kropp så skall det nog gå vägen.
Funderar även på att ändra mitt mål till två mål.
Del mål 1 skall vara att orka ett löppass på 60 min.
Och del mål 2 skall vara att orka ett löppass på 10 km.
Låter som en bra plan !